I maj förra året skrev Folkliberalerna att vi anser att Sverige gör rätt i att ansöka om att gå med i Nato. Det var inte en slutsats som var lätt att komma fram till, men det är en slutsats som vi står fast vid.

Det viktigaste motivet för vårt ställningstagande var att vi ser hur de internationella konfliktlinjerna idag ställer den liberala demokratins mänskliga rättigheter och det öppna samhällets tolerans, mot fascismens förtryck, en konflikt Folkliberalerna anser att vi inte kan förhålla oss neutrala till. Därför såg och ser vi medlemskap i Nato som en nödvändighet.

I dag ser vi hur Turkiets president Erdoğan blockerar vår och Finlands ansökan, inte för Natos bästa, inte för Turkiets bästa, utan för att han är hårt pressad i en alltmer uppskruvad turkisk valrörelse. Erdoğan försöker framställa det för det turkiska folket som att det är han som bestämmer Natos utvidgningsprocess, i hopp om att en image som internationell storspelare ska bättra på hans opinionssiffror.

Vi vet alla att Erdoğans krav på Sverige inte har någonting med vare sig vår lämplighet i Nato eller med Turkiets säkerhet att göra, även om Erdoğan påstår det.

Överenskommelsen som Sverige och Finland ingick med Turkiet, i ett försök att ändå tillmötesgå Erdoğans orimliga krav, innehöll ett viktigt förbehåll: Sveriges och Finlands åtgärder skulle bara ske inom ramarna för vad våra grundlagar, och våra internationella åtaganden om mänskliga och demokratiska rättigheter, medger.

Men trots att Sverige uppfyllt vår del av överenskommelsen, är Erdoğan inte nöjd. Han bryter mot överenskommelsen och kräver att vi gör våld på den liberala demokratins mänskliga rättigheter och det öppna samhällets tolerans, samma värderingar som vi med vårt inträde i Nato vill försvara.

Det kan vi naturligtvis inte acceptera.

Det är också tydligt att inga eftergifter kan blidka Erdoğan så länge den turkiska valrörelsen pågår, eftersom han behöver hålla frågan levande.

Därför tror vi att det bästa Sverige och Finland kan göra nu är att meddela Nato att vi fryser samtalen med Turkiet till efter det turkiska valet den 14 maj i år. Vi kan hänvisa till vi inte vill riskera att frågan överröstar viktiga inrikespolitiska frågor i den turkiska valrörelsen: så länge den pågår betraktar vi fortsatta samtal som meningslösa, rentav skadliga.

Det ligger i Natos intresse att Sverige och Finland går med. Men vi går inte med om priset är att ge avkall på de mänskliga och demokratiska friheter och rättigheter vårt medlemskap i Nato skulle försvara.

Det är dags att göra det klart, för Nato, för Erdoğan, och för de turkiska väljarna. 

English

In May 2022, Folkliberalerna announced our support for Sweden’s application for Nato membership. While it was not an easy decision, it is nevertheless one by which we still stand.

The primary reason for our decision is that we see the dividing line in contemporary international conflict as one that pits the tolerance of an open society and the human rights of liberal democracy against fascist oppression. There can be no neutral stance in this conflict. This is why we believed—and still believe—that joining Nato is necessary.

Since then we have repeatedly seen Turkey’s President Erdoğan block Sweden’s and Finland’s bids for Nato membership. His reasons for doing so are simple, although they are neither in the best interests of Nato, nor in the best interests of Turkey. His reasons are personal; he, personally, is under pressure in the tense Turkish election campaign. In essence, Erdoğan is trying to create a domestic perception of himself as a ”strong international leader” with the power to control Nato’s expansion, in the hope that this will improve his chances for re-election.

Resultingly, we all know Erdoğan’s demands on Sweden and Finland have nothing to do with our eligibility as Nato members, or with Turkish national security, despite Erdoğan’s claims to the contrary.

What is also clear is that no concessions can possibly appease Erdoğan while the Turkish election campaign is ongoing, as he needs to keep the issue alive. Him fulfilling the terms of the agreement as signed would be seen as a sign of weakness in the context of the narrative he is telling.

In this light, it is our opinion that the best option for Sweden and Finland is to freeze talks with Turkey until after the Turkish elections on May 14th. We would not want to risk this issue overshadowing important domestic issues in the Turkish election campaign; until the election campaign is concluded, we consider further talks pointless, even harmful.

It is in Nato’s best interests that Sweden and Finland become members. But we cannot join at the cost of compromising the same human and democratic rights and freedoms which our membership is intended to protect.

It is time to make that clear to Nato, to Erdoğan, and to the Turkish voters.